För tre år sedan flyttade världens bästa killkompis till USA för att satsa på hockeyn och jag är så stolt över honom för att det går så bra! Han har verkligen lyckats och från att ha spelat i Spacecoast hurricanes i Orlando i två år så har han fått ett drömkontrakt med NY-bobcats i högsta juniorligan, man kan inte annat än vara glad för det!
Nu har han varit hemma i Sverige i två månader och även om vi bara träffats enstaka gånger så är det alltid lika tråkigt att säga hejdå, jag hatar det lika mycket varenda år och idag likaså!

Andreas ringde mig i morse och vi bestämde att han skulle komma hit och säga hejdå innan han åker tillbaks imorgon. Så i över tre timmar satt vi och pratade, åt glass och spelade kort innan den hemska avskedskramen kom och vi sa "hejdå, vi ses om ett år". Han har iof lovat att bli bättre på att berätta hur hockeyn går, visa klipp från matcher och höra av sig ordentligt, alltid något!

När Andreas övergivit mig för i år så var det iaf dags för käk och gym, körde ett tungt benpass med mycket fokus på framsida lår, hoppas på träningvärk!

Nu ikväll händer det ingenting, bara deg! Imorgon blir det ett bålpass på morgonen och därefter bär det av in till heden där det liras handboll för fullt, årets partillecup har nämligen kommit till stan, woho! För mig blir det bara publik (som vanligt) eftersom vi inte har något lag med i år, men inte gnäller jag för det, känslan att gå runt bland alla handbollsspelare är grym!